Antal portioner: 4 Ingredienser 100 g färska champinjoner 1/2 röd paprika 10 minimajs 100 g böngroddar 100 g färsk broccoli olja att woka i Woksås: 1 vitlöksklyfta 1 msk riven, färsk ingefära 1 tsk sambal oelek 1 tsk rostade sesamfrön 2 msk färsk koriander 2 msk honung 1 krm majsstärkelse 1/2 dl risvinäger 1/2 dl kinesisk soja
Gör så här Sås: Skala och pressa vitlöken. Skala och riv ingefäran. Hacka koriandern. Blanda samman vitlök, ingefära, sambal, rostade sesamfrön, koriander, honung, majsstärkelse, risvinäger och soja. Ansa, skölj och torka av grönsaker och svamp. Dela varje grönsak i jämnstora (inte för stora) bitar. Skär champinjonerna i bitar. Hetta upp några msk olja i pannan. Lägg i grönsakerna i tur och ordning. Börja med dem som tar längst tid, t ex broccoli, och avsluta med dem som tar kortast tid, t ex böngroddar. Rör om så att den heta oljan kommer åt grönsakerna. De ska vara genomvarma men ha spänsten kvar. Häll över såsen så snart grönsakerna är färdiga och låt allt bli genomvarmt. Servera genast.
Fler mumsiga recept - http://www.middagshjalpen.se
Pappa andas så pass bra på egen hand så att personalen beslutade sig för att ta bort tracken, vilket ger honom mer tillgång till sina stämband. Det här skrev min faster till mig och resten av släkten idag efter hon hade varit och besökt honom:
"Har nyss kommit hem från Jörgen, han tittade på mig hela tiden och pratade men tyvärr hör man inte vad han säger för han är väldigt slemmig i halsen efter tracken. Jag frågade om han hade ont nånstans och då sa han NÄ. Han sparkade med benen och rörde armarna hela tiden. Det första han sa när vi kom var HERRE JÄVLAR . Både jag och Tobbe tyckte att han sa det. När jag efter en timme sa att nu måste vi åka hem så sa han NÄÄ och höll min hand så hårt att jag inte kunde komma loss. Det kändes hemskt jobbigt att åka. Men jag sa du måste vila så orkar du prata mer nästa gång och då blev han lugnare. Jag och Jennelie åker dit imorgon igen."
Jag är så jäkla lycklig! Jag ska dit på söndag och ser fram emot att kanske få höra hans röst! Hoppet strömmar igenom hela min kropp. AAAAAHHH!!
Jag ville inte ha det såhär. Jag ville inte att bloggen skulle bli mitt ställe att rymma till när jag inte har någon koll på vart jag ska ta vägen. Men nu är jag mitt i en kris och är rädd för vad som kommer hända om jag inte tar tag i det här.
I oktober 2012 så gjorde jag en abort. Jag tog bort ett "barn" som jag skapade på fyllan med min bästa vän. Äckligt? Jag vet. Vi har än idag inte reparerat våran vänskap pågrund utav att det vart så stelt. Jag vet helt ensam under aborten och jag mådde helt ärligt skit, inte pga smärtan, utan pga skadan som ett fyllemisstag lämnade mig med och ensamheten. Så snälla läsare, ta era piller när ni ska och om ni inte tar piller så använd gummi.
Kvällen den 26e januari så blev min pappa misshandlad, det har hänt förut och jag trodde att det här skulle vara ungefär som dom andra gångerna. Men nej. Pappa rusades in till Lindesbergs Lasarett där dom sa att han inte skulle överleva om han stannade där för att dom inte hade tillgångarna för att rädda honom. Han hämtades där med helikopter och fördes till Akademiska Sjukhuset i Uppsala, där han rusades in på operation direkt. Han hade fått hjärnblödningar, ett x antal frakturer i ansiktet och skallskador. Han sattes i respirator för att han inte kunde andas själv och fick elektriska impulser till hjärtat för att hjälpa det slå. Detta hände alltså på lördagen. På måndagen hälsade jag på honom på sjukhuset, han satt kopplad till maskiner och det var sladdar och nålar överallt i hans kropp. Ansiktet kunde man inte ens känna igen. Han hade ett band på armen där det stod "Oidentifierad man". Jag förstod verkligen vad dom menade.
Pappa ligger fortfarande på sjukhus och kämpar för sitt liv, positiva tecken kliver fram ibland men läkarna säger fortfarande att det tyvärr för tidigt att utesluta att det kan tillkomma komplikationer. Vill ni veta vad det sjukaste av allt är? Det var min pappas vän som gjorde det här mot honom. Han har hoppat på min fars huvud så att pappa kommer behöva rehabiliteras i minst ett år. Han kommer antagligen få lära sig att gå och prata igen, om han överlever... Och igår, den tolfte februari, så dog ena min faster.. Min pappas syster har alltså dött medan han själv ligger och svävar mellan liv och död.
Det är inte rättvist.
Jag kommer alltid att minnas synen av det jag såg första dagen jag hälsade på pappa på sjukhuset. Det var helt sjukt. Jag tror inte att många 17 åringar skulle orka att leva med det minnet.
Jag letar varken stöd, medlidande eller uppmärksamhet med det här inlägget, kände bara att jag var tvungen att göra det här för min egen skull. Kanske för att själv kunna bearbeta det?
Örebros tingsrätt kan ju dessutom ta sig där solen inte lyser. Ville bara få det sagt.
Jag sitter i skolan och försöker tänka på något annat än min pappa.. Men det går inte.. Jag vill inte bryta ihop, iallafall inte här. Jag och mamma ska till sjukhuset i Uppsala idag och jag ska få se och prata med honom, trots att han är nersövd och har slangar överallt... Det här är inte klokt... Han har bett mig komma och hälsa på honom massvis med gånger och jag ångrar så mycket att jag har tagit han förgivet och underskattat honom.
Pappa, jag älskar dig och vi ska se till att det här blir bra och att du blir frisk. Du är en fighter. Precis som jag. Önska bara att du kunde höra mig!
Jag har varit på jätte bra humör hela dagen fram tills nu pga 2 helt onödiga konversationer med 2 helt onödiga människor. Jag visste inte hur jag skulle ta ut min ilska så jag skriver av mig här. Jag har typ mer eller mindre lagt ner bloggen för tillfället, för jag har alldeles för mycket annat att fokusera på just nu... Jag skulle vilja men har way to little time för det...
Jag har bestämt mig för att halvt lägga ner bloggen. Det var inte ett lätt beslut men jag gör det för mina läsares skull. Jag kommer bara skriva någon gång i veckan för alla datorer jag äger är det något fel på. Jag har tillgång till dator väldigt sällan numera. Min lärare klagar på att min dator är uppfälld så jag måste sluta nu, men jag skriver nästa gång jag kan. Puss på er mina fina!
Nu är min dator tillbaka och jag ska börja blogga regelbundet igen, läsarna har minskat en hel del för att jag har vart borta så länge! Ni får en kort update på vad som hänt!
* Min pappa kom till sthlm idag och ska jobba här i två månader vilket betyder att jag får träffa honom jätte ofta! * Min mamma fyller år imorgon och hon ska få en jätte fin present! * Min bästa bror Jamie fyller 18 imorgon så jag ska fira den jäveln oxå! :D *Min mamma åker till Indien snart och då ska jag och Sander typ bo ihop hos mig (Endast nödvändigt för att han går restaurang skola och kan laga fett god mat, tillskillnad från mig som tillochmed lyckas bränna rostmackor....)
Nu ska jag hänga med Kuba och göra mitt foto projekt.
Den enda tillgången till internet jag har är när jag är i skolan, datorn hemma har kraschat och jag kan av någon anledning inte ansluta skoldatorn till nätet hemma.. Men jag har det bra och allting rullar på, hoppas ni kan säga densamma, jag loggar in lite senare och skriver då...
Jag är i stort behov av godis just nu! Jag behöver typ en chokladkaka, har 2 liter cola men inga snacks :( Jag kan inte ens baka! För mamma har förbjudit att ha socker hemma... Vad ska jag göra?!
Det är sol och inte så jätte kallt ute, jag funderar på om jag ska gå och köpa lite sushi för mina sista pengar... Jag har ätit så sjukt mycket sushi dom senaste veckorna, men jag tröttnar aldrig! :) Just nu sitter jag på skype med Kuba som är i spanien, fett skönt att se honom igen!! Han har bara vart borta sen i onsdags men det känns som att jag inte sett honom på ett flera månader.. Oh well...
Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra idag och det är jätte jobbigt. Det är så mycket skönare när man har lite planering men jag har verkligen inte aning.. Jag vill på fest för jag har inte festat på jätte länge, men jag har knappt några pengar så det får nog bli någon annan dag. Men nu ska jag laga lunch så vi får höras senare! Ha det så bra, peace!!
Sushi bild från igår men mamma och min fina syster, men mamma ville inte synas så det fick bli såhär haha :) Puss på er mina fina!
